knottyphoto

Jag vet ärligt talat inte om detta skulle få mig att må bättre.
Ovisshet och väntan är värst, än så länge. Försöker väl förbereda mig på det värsta.
I fall i fall..

Nu sitter jag och funderar på ifall det kanske skulle vara bättre att vara i ett förhållande där kärleken inte är ömsesidig, där jag kan inbilla mig att den är det. Och leva på falsk lycka.
Det hade kanske varit bättre än det här jag känner nu.

Vad gjorde du igår när jag gick, vad tänkte du på?
Hur kände du när vi skildes åt?
Tänker du på mig?

I'm falling apart, I'm barely breathing with a broken heart that still beating.

 

Jag vet att livet inte tar slut, även om vi skulle göra det.
Men det finns så mycket som ändras, jag får aldrig någonsin sova bredvid dig igen.
Att aldrig få hålla om dig och kyssa dig ömt igen.
Att aldrig få vakna och det första jag ser är dig.

Du är min stora kärlek, jag älskar dig.
Om det är slut här vill jag tacka för dessa fina 5 åren, du har gett mig så mycket.
Jag glömmer dig aldrig, hoppas jag har gett dig något igenom åren som du kan bära med dig som du kan blicka tillbaka på och som får dig att le.

 

 

 

Detta skrev jag dagen efter jag pratat med min dåvarande pojkvän, när vi diskuterade om vi skulle göra slut.

Det var tungt den dagen, och det känns ärligt talat konstigt att läsa detta igen. Men ja, så var det.

 

Idag "firar" jag sex månader som singel. Haha. Låter sådär lagom dumt.
Men jag är inte bitter, vilket är förbannat skönt. Det enda är att jag saknar min bästa vän som jag hade under så lång tid.

 

 

Well, massa drabbel.. Vet egentligen inte varför jag slänger ut detta, men ja. Ber om ursäkt för er stackare som läser detta :)

 

Ha en fin fredag och helg i alla fall, för det tänker minsann jag ha. Puss